< FC's huvudsamarbetspartners 2017
FC Stockholm – Ekerö IK 21/6 2016
FC Stockholm – IK Viljan Strängnäs 11/6
Spårvägens FF 2/8 Kristinebergs IP
FC Stockholm – IFK Haninge 2 – 1
0-3 till FC borta mot Älta och ny serieledare
FC Stockholm Internazionale. Stockholm 2016
FC vinner borta mot Ingarö med 0-6 och rycker i tabellen
Klassiskt tifo på Kristinebergs IP i hemmapremiären mot Gröndals IK 2013-05-17
MATCHRAPPORT
FC Stockholm Inter.
4 – 0
Sköndals IK
Se fler bilder från matchen
Referat FC Stockholm - Sköndals IK
mån 2015-04-13 | Simon Brännström

Kammarna hade aldrig flugit runt så hårt förut. Det smattrade till i väggen när Palm kastade sin. Tidigare hade det varit en läcker hårborste men efter de flyttat till storstan hade de förstått att det var en kam man skulle köra med. Det blev snyggast ränder. För det hade Love sagt, och Love var kapten - och honom lyssnade man på. Ingen jävla borste.

När Damberg skrek efter kammen för fjärde gången denna morgon var det dags att agera. Jatko hade inte ens börjat med frisyren utan efter åtskilliga svettningar runt rygg och svank -svett som han alltid torkade bort med en gammal tshirt – för så gjorde man i Värmland, och det skulle han aldrig sluta med. Jatko drog iväg sin kam stenhårt bort mot Damberg och spegeln. Att det skulle vara svårt att fixa boende var ju bara skitsnack. Det hade ju bara varit att köpa en.


Tillsammans hade Jatko, Damberg och Palm tagit sin gamla Ford Escort upp mot Stockholm, deras mjukisbyxor var nästan tvättade och tröjorna var typ rena. Fast inte Jatkos. Han använde inte tröja, tycker det var onödigt. Han gillade att köra bil i bar über, bältet blev så skönt varmt av solen. Sen såg det snyggt ut i backspegeln också. De hade suttit i bilen och highfive:at med varandra. På väg mot sitt nya äventyr, sin nya klubb sin nya stad.
Nu stod de där i hallen i sin trea som bara hade ett rum och köksvrå. Det var dags för premiär. Äntligen var det dags. De tre skulle spela i samma klubb än en gång, och nu var det bara frisyrerna kvar. Det var premiär. Det var idag jakten skulle börja och de tre skulle leda den.

- Helvete. Fan. Tankarna hade nog aldrig skrikit så högt förut. Bröstet pumpade med sådan kraft att han nästan blev rädd. Helvete.

Skånskan var minst lika bred innanför bröstet som när den sprang ut ur hans mun. Nannskogs supervåning med bjälkar i taket, och en och annan matchtröja var redan släckt. Han skulle bara springa ner till gatan och ta sig mot Stadshagen och hans första riktiga match som coach. Det enda som fanns inom honom nu var svordomar och skånska. Hur skulle han klara det här. Alldeles maktlös skulle han stå vid sidan av. Han skulle inte längre kunna gå in och avgöra. Helvete. Fan. Skånskan var där igen. Ekade, och skrek. Premiärnerver, och känslor som slogs. Men fan vad fint det skulle bli. Han var redo. Kämpa Danne, en sista facebookuppdatering och han var klar. Nu jävlar var han klar. Fan. Helvete.

Kristinebergs bruna gräs låg under jord och var inte alls lika grönt och fint som det är i juli. Snön och kalla vindar hade inte lyckats få det att växa men det var på gång och skulle spritta av vår i början av maj. Men denna dag, denna dag blev det ett blåsigt Stadshagen. Plastgräs och uteblivna hamburgare. Men FC var där, och efter en lång, lång försäsong skulle jakten äntligen börja.

Love Lidström hade alltid älskat speglar. Att stå framför den och bara njuta. Träna på flirtar och finter, kamma sig, köra en och annan grimas eller bara stå och titta. Det var något magiskt med en spegel. Du var där, men ändå inte. Det var tyst, stilla och fint. Det var där han alltid samlade kraft, det var där han satte på sig kaptensbindeln. Nu stod han där. Klar, redo för match. Säsongen skulle börja och han var kapten – det var han som skulle föra sitt lag framåt.

Stadshagen hade bjudit upp till storm. Kastvindarna avlöste varandra och regnet hade öst ner om det inte varit sol. Plastgräset var hårt och grönt. Kallt, men ändå varmt. Risiga magar stod vid sidan av och dundrade i kör. För det var så det var när det var premiär. Nervöst.

Domarna trippade ut från domarrummet. Deras plastdobbar smattrade mot asfalten, bestämda små steg, och visselpipor hängde utmed rätt vältränade bröst. De studsade, gång på gång, och skulle snart vara blöta av saliv. Domarsaliv.

Gällt och högt, det visslande ljudet skar genom oregn och blåst. Säsongen hade börjat. Jakten på tre poäng var igång. Nannskogs sista skånska hade ekat i omklädningsrummet och Leffes franska mörkrost var uppdrucken sen länge. Nu var premiärelvan på plan, nu var matchen igång.

Startelva: 4-2-3-1

Målvakt:
Simon Röse

Försvarare:
Jose Monteiro Andreas Karlsson Hristos Kitsos Magnus Palm

Sittande mittfältare:
Robert Damberg Martin Jatko

Offensiva mittfältare:
Mikael Erstadius Love Lidström© Ivan Tedengren

Forward:
Gustaf Segerström

Avbytare:
Farid Hafisa
Johan Socker Sund
Daniel Hauser
Daniel Hoch
Linus Hallström

Om vårvindarna tog hand om Stadshagen, så tog FC hand om spelet. Det var tydligt att försäsongen hade satt sina spår, spår som var bra – spår som FC sprang i. Damberg och Jatko är förmodligen division fyras bästa defensiva mittfältare, deras samspel och känsla åt fullständigt upp Sköndals försök att sätta press på FC.

Jose Monterio, denna superkropp och fantastiska fotbollspelare trycker sig förbi sin motståndare efter att ha vunnit en duell nere vid egen hörnflagga. Sen springer han. Får tillbaka bollen rättvänd av Jatko, hittar Lidström i djupled och Jose fortsätter att springa. På ett tillslag skarvar Love tillbaka den till Jose som nu är vid offensivt straffområde – tittfint – och han är förbi. Vristpassning snett inåt bakåt. Stenhårt. Lika hård som passningen är Jatkos kropp, han släpper den mellan benen och där kommer Ivan Tsar Tedengren. På något sätt hinner han blinka till Gustaf Segerström innan han trycker in bollen högt upp i krysset. Stenhårt. 1-0, det har gått tio minuter och FC leder premiären.

- Fin. Jävligt fin. Han möter bollen bra där. Ser ni det. Skånskan är obegriplig när Nannskog vänder sig om till bänken och demonstrerar hur man skjuter. Fin. Jävligt fin säger han igen och applåderar sin anfallsadept.

Om inte FC har bollen, eller om inte Sköndal har bollen, då har vinden den. Ibland stannar den, och ibland försvinner den. Blåsten är tuff, hård och jobbig. Spelarna springer runt som om de har lock för öronen, för vinden täpper till allt. Det är som när vinden tornar upp sig som en vägg som han tar fart. Springer igenom, och springer ner allt. Benen spritter, studsar och sår efter konstgräsets vassa strån blänker på huden. Mikael Erstadius. Han tar sina egna vägar, och de är söndersprunga. Backarna, mittfältarna, målvakten, och alla andra motståndare står eller ligger häpna över hans fart och kraft – för han är en maskin. Det går inte att få stopp på honom. Det går inte. När han blir bryskt kapad i staffområdets höjd ger han bollen till Love.
- Sätt den mot bortre krysset så trycker vi in den. Erstadius ord fångas av vinden och flyger in i Loves bröst.

Hårt. Inåtskruvad och bort mot krysset. Målvakten är nära, men ändå inte riktigt där. Segerström, Monteiro, Jatko och Karlsson är stora. Stora och ståtliga. På något sätt landar den tillslut framför Tedengren. Hårt, resolut så sitter den i krysset igen. 2-0 och FC utökar premiärledningen.

Sköndal sticker upp i farliga omställningar efter fasta situationer under halvleken men när de väl försöker hota så står antingen någon av Magnus Palm eller Anderas Karlsson i vägen. Längst bak finns även katten, den otroligt unga och vackra, men ack så mogna Simon Röse som är så stor i alla luftdueller. FC är kompakt, hårt och välkomponerat.

När visselpipan blir salivdränkt, och regnet ännu inte har kommit har FC vunnit första halvlek med 2-0. Det var bud på fler mål, men det var en bra halvlek- en riktigt bra premiärhalvlek. Borta med vinden var även hamburgarna och en besviken publik fick flanera mot tunnelbanan för att äta lite halvsvettig kebab – men vad gjorde det? Leffes kaffe hade fått nytt liv och banankakan var så saftig och god att Nannskogs skånska knappt hördes bland allt smask.

I andra halvlek skulle vinden vara i ryggen, solen skulle värme och regnet skulle hålla sig borta.
FC skulle trumma på och Mikael Erstadius skulle aldrig sluta springa.
Johan Socker Sund och Daniel Hauser skulle komma in. Som de skulle dominera på sina kanter.
Eleganten Hoch ville visa att hans lobbar och känsla i fötterna satt kvar efter vintern, och Pano Kefali – Hristos Kitsos – skulle bli lagkapten och fortsätta vara en grekisk mur som han alltid är.
Farid Hafsia världens argaste fotbollspelare men som är så viktig för sitt lag skulle hinna komma in och visa att han är en krigare – och FCs framtid; Linus Hallström skulle visa att han just var framtiden. Klass.

Men innan allt detta, innan dessa stjärnor skulle lysa – skulle Erstadius springa mer. Jose vara ännu bättre än bra, och Love Lidström skulle vara så där snygg som bara han kan vara.

I den hårda vinden så tog Erstadius fart. Sådan där fart som bara han kan ta. Han, Damberg, Ivan och Segerström körde lite klapp-klapp, innan Erstadius var fri. Hårt och tufft blir han nerdragen, och straffen är solkar.
- Jag tar den säger Erstadius, nästan hårt, men ändå mjuk i tonen. Han möter Loves blick.
Love blundar, tar Mikael över axlarna, lite som i en tecknad film. Han skakar på huvudet, och pussar honom på kinden, och viskar ömt.
- Näe. Det är Jose som lägger straffarna.

Med långa kliv, skosnören som fladdrar och en tight tröja där bröstmusklerna pekar och studsar så står han plötsligt där. Jose Monteiro de Macedo. Stark och vacker. Vårsolen studsar på hans kropp, och straffen är stenhård. Det går rakt upp i krysset, fast lågt, mitt i mål!
3-0 och nu borde segern vara klar.

Trots övertaget i spelet och en klar ledning så finns det en pyrande nervositet. Det känner Socker Sund. Han vill på något sätt råda bot på det. Som ytter i ett 4-3-3, är han ostoppbar. Han vinner varje duell, och leker två-fotare gång efter annan. Han är helt fri, men ser den geniala löpningen av Daniel Hauser. Med en minst lika genial passning så möter Hauser med vristen och det är 4-0.

FC har bud på mer. Mycket mer. Daniel Hoch lobbar från 40 meter nästan i mål, eller i ribban i all fall – hur som helst så går den över. Han spelar också fram Hauser som möter på volley men målvakten räddar graciöst.

Martin Jatko, hunksingeln från Värlmands skogar drar iväg i slutet på matchen. Dribblar. Tacklar, och helt plöstligt är han fri. 40 meter från mål drar han iväg sitt skott. Det är hårt, för hårt. Det är bra till och med för bra, när den slår ner i underribban och studsar in och sedan ut. Trots att bollen är inne i mål så väljer domaren att blunda – för nu vill han hem. Nu vill han inte döma längre.

Matchen är slut, och FC har vunnit premiären. 4-0, med mersmak. Jakten är klar för denna gång, men snart är den här igen.

Långt ner i fickan så knyter han näven, på skånskt vis. Den är hårt knuten och inne i bröstet ekar hans eviga mantra. ”Den e fin, den e jävligt fin”. Nannskog är stolt. De hade vunnit. Vi tänker han, vi har vunnit. Äntligen fick han jaga igen, och han fick tag i sitt byte. Nu var det bara att sadla om, för om en vecka var det dags igen.

Långt ner på gatan, där alla känner till dem. Grabbarna som inte är från stan. I lägenheten som de delade, där kammar flyger i väggar, och boomblasters spelar musik. Där var det glatt. Där stod de igen. Kompisarna från Rynninge. Jatko, Damberg och Palm. De kramades, som de alltid gjorde när de hade vunnit. Nu skulle de bara äta frukost igen. För så var det, var man bästisar då åt man minst frukost tre gånger om dagen. De hade äntligen fått spela i samma lag igen. Äntligen blivit trion som de alla hade saknat. Nu var gruppen komplett, och de hade kommit hem. Frukost och sedan skulle de sova...

________________

Vi tackar självklart Sköndals för en trevlig men även hetsig match och är fullkomligt övertygade om att ni kommer att sluta på en fin placering i serien. Ni kommer att bli en oerhört tuff motståndare för många lag i serien - och med er lagkapten i backlinjen och er målvakt kommer ni inte att släppa in många mål! Tack.

Matchens sheriff i samarbete med: Anton Fernández Selg
- Mikael Erstadius

Målskyttar:
Ivan Tedengren 2
Jose Monteiro
Daniel Hauser

Assist:
Love Lidström
Mikael Erstadius
Jose Monteiro
Johan Sund

Välkommen till
FC Stockholm Internazionale's
officiella webbsida

FC Stockholm Internazionale grundades 2010 och spelar säsongen 2017 i division 3 Södra Svealand. Målet för säsongen är serieseger och vinst i Stockholm Cup.

FC Stockholm Internazionale - mot Europa!
KOMMANDE MATCH
vs
Lör 23 sept 15:00
Enhörna IF
Seriematch
Friluftsgården, Enhörna
SERIETABELL
FACEBOOK
INSTAGRAM
Följ FC Stockholm på Instagram:
@fcsthlm
TWITTER
Följ FC:s matcher live och ta del av
de senaste nyheterna via Twitter:
@fcstockholm
HUVUDSAMARBETSPARTNERS
“Att både spela i och vara en av FC:s huvudpartners är en ära och självklarhet. FC Stockholm kändes helt rätt från början och en perfekt samarbetspartner för Ellinjen.”
- Peter Dolk, VD
Ellinjen AB
“Att få hjälpa till med min expertis inom sport har alltid varit en dröm. Utöver det känner jag att mitt varumärke går hand i hand med vad FC är och står för.”
- Daniel Pernsköld, VD
SP3 AB
“FC och STN är två företag som är på väg framåt. Jag är stolt att vara en del av de båda, och tillsammans kommer vi verkligen kunna växa ihop. FC ligger mig varmt om hjärtat.”
- Jimmy Sundqvist, VD
STN AB
“Att fått vara med från början på denna resa, hjälpa till och stöjda FC! Se mathcer och få visualiseras tillsammans kändes som en självklart. Tillsammans blir vi vinnare!”
- Pelle Westberg, VD
SBP Bemanning AB