FC Stockholm – Ekerö IK 21/6 2016
FC Stockholm – IK Viljan Strängnäs 11/6
FC Stockholm – IFK Haninge 2 – 1
0-3 till FC borta mot Älta och ny serieledare
FC Stockholm Internazionale. Stockholm 2016
Klassiskt tifo på Kristinebergs IP i hemmapremiären mot Gröndals IK 2013-05-17
MATCHRAPPORT
FC Stockholm Inter.
4 – 2
Järna SK
Se fler bilder från matchen
Liten summering, med referat.
ons 2016-06-01 | Simon Brännström

Trottoaren doftade cigg och redbull. Den gjorde ofta det. Speciellt utanför Spitfire, och så var den så där kladdig, det lät nästan som om skorna klappade takten till uteserveringars sista toner. Fast inte nu, för nu hade solen än en gång sakta makat sig upp och börjat värma Stockholm. Sptifires musik hade tystnat sedan länge. Perjus och Holmstedt hade gått hem. De där två som alltid stod och skrek, fast på ett bra sätt. Så där lite gällt men glatt, med de bredaste av leenden och flest isfacklor av alla. De var FCs favoriter. Killfavoriter.

Spitfires superbartenders hade briljerat bakom baren, och Linus Hallströmhade aldrig dansat så bra som ikväll. Det var Mani Tourang och Filip Lindmark som hade lärt honom att dansa salsa. Hela FC hade varit där. Firat vinsten, svettiga, glada – så där barnsligt lyckliga. Det hade varit en kväll som varit perfekt. Ett perfekt avslut på en fantastisk vecka.

- Alltså vafan? Ska det inte komma upp något jävla referat från matcherna eller? Anton Fernández Selgsatt och trummade på sina lilla iphone. Uppdaterade fcsthlm.com flera gånger om. Han satt i sin lilla bil och pratade med sig själv. Så där som han alltid brukade göra. Det var något av det bästa han visste. Prata med sig själv, då var det i alla fall någon som lyssnade – fast ganska ofta så kom det aldrig några svar.

Fast just där och då. I solen, när dagen var som varmast och en aircondition gjorde allt i sin makt att hålla svetten borta från Antons kropp. Då hade han velat ha svar. För var i helvete hade referaten tagit vägen?

De hade ju gjort årets upphämtning mot IFK Haninge. Största konkurrenten i serien om vem som skulle avancera till division 2. Trots en jämn match hade Haninge lyckats få in två riktiga skitmål. Så när tiden stod på 87 minuter låg FC under med 2-0. Anton hade hatat det.
Han hade fått mess av sportchefen Stefan Elfver när han satt i kyrkan på dop. ”2-0. Ridå. Sjukt orättvist. ’87:e minuten nu” hade det stått. Då gjorde Anton något som han inte hade gjort på länge. Han bad. Han ville egentligen springa fram till prästen och få lite vigvatten. En välsignelse. Men istället satt han tyst för sig själv och bad. Bättre och starkare än han någonsin gjort förut.

Som om han hade klivit ner från molnen. Som en räddande ängel, klev han fram. Jose Monteiro, lagkapten och en gigant.
Filip Lindmark hade blivit bryskt nerdragen i straffområdet i slutminuterna. En solklar straff.
Jose stiger fram. Stark och beslutsam. En stenhård vrist, och det är reducerat.
Sen tar sig en gigantisk offensiv sin början. FC trycker ner IFK Haninge fullständigt. Så när Filip Lindmark ser hur Jose tar en löpning mot bortre stolpen så trycker han bollen mot honom. En passning som skär genom allt och alla – och Jose träffar bollen så perfekt. PANG. 2-2. Jublet visste inga gränser, och minuten senare var Johannes Grahn nära att göra 3-2. Men det blev lika - och ett rättvist slutresultat.

Det här var inget som Anton visste hade hänt. Han bad fortfarande. Hårt. Han höll sina händer knutna och bad. Då trillade nästa sms in från sportchefen.
”2-2. Helt fucking jävla sjukt. Som ett jävla mirakel”.
Anton log, och blundade. Kanske skulle han fortsätta be tänkte han. Verkar ju vara rätt lätt.

Anton log när han satt i bilen och tänkte tillbaka till det där messet. Men sen då. Vad fan hade hänt då?
Förlust. Förlust mot Foc Farsta 2-1 hemma på Kristinebergs IP. Vad är det för jävla bajsresultat? De hade varit bra försig. Fc hade varit usla. Ibland förlorar man – men inte igen. Aldrig igen.

Fast jävlar vad fort FC hade kommit tillbaka. Kvartsfinal i Stockholms Cup. Vallentuna BK skulle komma på besök. Laget som Mani Tourang hade lämnat som kapten inför säsongen. Det hade både varit tårar och sura miner – men FC hade jublat. För Mani Tourang är klass rakt igenom.
När matchen sen kom. Divsion 3 Östra – Divsion 3 Södra. FC – Vallentuna. Två tippade topplag i de båda serierna. Det skulle bli kamp och vara en av de hårdaste matcherna FC skulle få uppleva. Det trodde alla, men istället så klev Mani fram. Visade som på så många andra arenor runt om i världen att det klyshigaste av klyshor fortfarande gäller – släkten är värst.

Han var en gigant. En jätte. En spelfördelare och en målskytt. Han bar fram FC i sin offensiva roll och fullständigt pulviserade ett Vallentuna. Resultatet som skrevs till 3-0 var i underkant, och matchens stora underhållning var Mani Tourang. Han var inte bra, han var för bra.

Anton log när han satt där i bilen. Nu alldeles svettig. Han blev ofta det när han tänkte på FC. Inte svettig så att han luktade illa. Utan mer svettig och varm. Nästan lite mysigt.
Fan. Jävla hemsida. Det måste väl finnas ett referat. I alla fall mot Järna SK. Han surfade in igen. Då hade det kommit upp. Så ja! Han slog till taket i bilen. Drog på hans favoritmusik på högsta volym och började läsa. – Så ja, skrek han igen. Så ja!

Det var sol. Det var alltid sol när FC spelade fotboll. Det var en lördag, för det var alltid en lördag när FC spelade fotboll, om det inte var någon annan dag såklart. Men nu var det lördag, och det var sol. Strålande sol.
Kristinebergs IP var vackert sandad istället för vattnad – men det gjorde inget. För denna dag skulle fotbollen segra mot allt.
På läktaren hade en av FCs mest trogna supportrar satt sig ner, som han alltid gjorde under lördagarna. Mustaschen fladdrade i vinden, och han njöt. Börje Liwing njöt alltid när FC skulle spela.

Filip Bergman hade gjort en liten fin justering inför denna match. Han ville ha mer tyngd och kraft på mittfältet.

Startelva: 4 – 3 – 3

Simon Röse

Linus Hallström Jose Monteiro Andreas Karlsson Dany Poles

Filip Lindmark Johan Sund Sami Nador

Anton Magnusson-Sandberg Mani Tourang Johannes Grahn

Avbytare:
Jorge Andrés Arancibia Fuentes (MV)
Fredrik Thunberg
Mikael Erstadius
Simon Said

När domaren tillslut blåser igång matchen, så blåser han igång 63 minuter fantastisk fotboll. För det var precis vad det var. De första minuterna kunde man kan urskilja en jämn kamp, men det dröjde inte länge förrän FC fullkomligt tog över allt som gick att ta över.

Det nykomponerade mittfältet med tre tunga, spelskickliga och alltid krigande Johan Sund, Sami Nador och Filip Lindmark var ett helvete att möta för Järna SK.
Järnas mittfält hade inte en endaste chans. Det var som om att springa in i block med granit som därefter började dansa salsa. Ren och skär magi.

Längst fram var den gyllene triangeln Anton Sandberg-Magnusson, Mani Touang och Johannes Grahn så överlägsna sina backar att det var rätt löjligt.

Ändå dröjde det till matchminut´13 innan FC hittade rätt. Målet var inte snyggt, det var inte fult, det var bara väldigt konstigt.
Filip Lindmark torkar av sina händer som är fulla med sand och svett. Det är ett inkast i höjd med straffområdet, hans små fräkninga ben springer fram mot sidlinjen och han kastar långt, väldigt långt.
Målvakten vet inte riktigt vad som sker och försöker tippa bollen över ribban, men missbedömer bollbanan. En liten touch av honom, och bollen går i vid båge mot målet. På mållinjen så antingen klackar Andreas Karlsson upp bollen i krysset, eller så trycker Johan Sund upp den i nättaket. Det är inget som vet; men 1-0 är ett faktum.

Sedan så fortsätter FCs extrema press. Anton har tre-fyra frilägen framspelade av Mani. Johannes Grahn dundrar i ribban, och Mani Tourang har några fina framspelningar, men den som ska göra 2-0 väljer att göra det snyggare än många kan tro.

Efter en hörna så studsar bollen ut ur straffområdet. Den studsar rakt mot en framrusande Sami Nador skägget fladdrar i vinden. Precis innan han trycker till den, så vet han att det här kommer att vara bollträffen i hans liv - The Träff! Han hinner därför slänga iväg några blickar mot läktaren för att försäkra sig om att alla kommer att se hans snart kommande mästerverk.
En sträckt vänstervrist. Från 35 meter. Sanden yr under fötterna. Bollen far iväg i ilfart – men det är som den står still i luften – sakta, sakta lyfter den mot borte krysset.
Sami vänder sig om innan den har borrat in sig i maskorna. Han kysser sina tjocka fingrar och pekar mot tornet. Sen ligger han längst ner i en hög av kroppar. Kramarna på Kristinebergs IP har aldrig varit varmare eller fler och jublet det vägrade att visa några gränser.

Mani Tourang. Mani fucking Tourang som han alltid presenterade sig som när han träffade nya människor, hade lekt. Lekt som om Krillan var en sandlåda och motståndarna var hans nya vita platsbilar. Han gjorde som han ville, hur han ville, och när han ville.
Höger, vänster, bakåt, framåt, spelade ingen roll. Det var Mani mot rubb.
När han hade vänt upp och ner på sina försvarare så valde han tillslut att trycka in bollen i nättaket. Otagbart och vackert.
Målet firades självklart med hans lilla salsagäng. För det var så de gjorde. Dansade salsa. Och så en dab förstås. En klassisk salsa-dab.

3-0 i halvtid. Ett resultat som skulle vara bra mycket större egentligen – för bättre fotboll hade FC aldrig spelat.

I andra halvlek så bestämde sig FC att i alla fall spela 18 minuter till. Där hann Johannes Grahn dundra upp en boll i krysset, och en i ribban. Anton komma till några fler frilägen. Fredrik Thunberg nära att spräcka nollan i målprotokollet och Linus Hallström fortsätta dominera på högerbacken.
På andra sidan försvarslinjen så hade Dany Poles verkligen vuxit ut till en vänsterback som blivit en av de absolut bästa i serien.
Speed, positionssäker och fantastisk i det offensiva.

Men efter 18 minuter så ville inte FC spela längre. Så då gjorde de inte det.
Järna tryckte in två tröstmål i slutet men det blev aldrig spännande, för denna dag var klasskillnaden allt för stor.

- Helvete. Vafan. Vad är det här? Tankarna pratade med honom. Inte ett ord om honom, och nu var referatet slut? Vafan?

Henrik Restell, han som inte har profilbild på Facebook, men han som alltid spelar Fulla För Kärlekens skull, åt FC när de firar sina segrar på Spitfire hade läst texten om och om igen. Inte ett jävla ord om honom. Både Perjus och Holmstedt hade fått kärleksförklaringar. Men inte han. Jävla FC. Näe, nästa gång de kommer till Spitfire skulle han fan spela Canneloni Macaroni med Lasse Holm istället.




-
Välkommen till
FC Stockholm Internazionale's
officiella webbsida

FC Stockholm Internazionale grundades 2010 och spelar säsongen 2017 i division 3 Södra Svealand. Målet för säsongen är serieseger och vinst i Stockholm Cup.

FC Stockholm Internazionale - mot Europa!
KOMMANDE MATCH
vs
Tors 1 jan 00:00


SERIETABELL
FACEBOOK
INSTAGRAM
Följ FC Stockholm på Instagram:
@fcsthlm
TWITTER
Följ FC:s matcher live och ta del av
de senaste nyheterna via Twitter:
@fcstockholm
HUVUDSAMARBETSPARTNERS
“Att både spela i och vara en av FC:s huvudpartners är en ära och självklarhet. FC Stockholm kändes helt rätt från början och en perfekt samarbetspartner för Ellinjen.”
- Peter Dolk, VD
Ellinjen AB
“Att få hjälpa till med min expertis inom sport har alltid varit en dröm. Utöver det känner jag att mitt varumärke går hand i hand med vad FC är och står för.”
- Daniel Pernsköld, VD
SP3 AB
“FC och STN är två företag som är på väg framåt. Jag är stolt att vara en del av de båda, och tillsammans kommer vi verkligen kunna växa ihop. FC ligger mig varmt om hjärtat.”
- Jimmy Sundqvist, VD
STN AB
“Att fått vara med från början på denna resa, hjälpa till och stöjda FC! Se mathcer och få visualiseras tillsammans kändes som en självklart. Tillsammans blir vi vinnare!”
- Pelle Westberg, VD
SBP Bemanning AB