< FC's huvudsamarbetspartners 2018
< FC's huvudsamarbetspartners 2018
Syrianska Eskilstuna IF – Krillan 19/5 2018
FC Stockholm – Ekerö IK 21/6 2016
FC Stockholm – IFK Haninge 2 – 1
0-3 till FC borta mot Älta och ny serieledare
FC Stockholm Internazionale. Stockholm 2016
Klassiskt tifo på Kristinebergs IP i hemmapremiären mot Gröndals IK 2013-05-17
MATCHRAPPORT
Älta IF
2 – 5
FC Stockholm Inter.
Se fler bilder från matchen
Matcher, tankar och en gruppchatt på Facebook.
ons 2018-06-13 | Simon Brännström

Det smattrade i messengerchatten. De tre små gråa prickarna slutade aldrig att hoppa. De skrev om varandra. Ingen hann läsa. Det var ofta så med gruppchattar. Mycket lättare att skriva än att läsa. Fast just nu, i den här chatten så var de nästan eniga. Patrik Sandberg, Stefan Elfver, Pouria Farjami och Simon Brännström lät tangenterna jobba sig svettiga. Alla kaksmulor, hudrester och avbitna naglar flög upp ur sin skrymslen när fingrarna dunkade ner i bokstäverna. Så var det alltid efter en match. Eller när man pratade om FC. De tre små gråa prickarna fick aldrig vila.

Patrik:
Alltså. Sjunde jävla raka. Kaffe kaka sjunde raka på den eller. :) :)

Stefan:
Kaffe kaka? Fräscht och nytt Sampa. :D

Simon:
Bajs.

Patrik:
Men på riktigt. Helvete vad fint det känns nu. Det märker man varje träning också. Nu jävlar springer grabbarna för varandra.

Pouria:
Mmm… Det är precis det här vi vet att vi kan.

Stefan:
Boo på lördag. Den får vi absolut inte underskatta. Vi kan inte börja tänka Enhörna nästa vecka redan nu.

Patrik:
Såklart. En match i taget.

Simon:
Klyshornas king.

Pouria:
Haha

Stefan:
Haha

Patrik:
Men det är så. En match i taget.

Simon:
Bajs

Vafan. Kan han aldrig vara seriös. Patrik tröttnade. Orkade inte låta prickarna studsa längre. Han skickade iväg en otrevlig, dryg blå tumme och la ifrån sig telefonen. Nu fick tankarna springa fritt nu. Synapserna fick välja fritt. Han blundade. Det stramade åt kring naveln. Patrik knäppte upp hans lite för tighta shorts och lät två trötta rutor på magen hämta lite luft. Fast att Patrik hade hängt av kopplet på tankarna så rusade de inte iväg. De sprang tillsammans, precis samma väg som han hade visat dem. Och det, det kändes bra. Så inåthelvete jävla bra ropade tankarna på ljuv norrländska.

Trots att hemsidan inte hade uppdaterats med referat om matcherna på ett rätt bra tag så hade FC ändå spelat matcher. De hade inte bara spelat matcherna, de hade gjort det bättre än bra.
Sju raka vinster, högst upp i tabellen. Bakom låg Enhörna och flåsade på samma poäng – men nästa vecka skulle de mötas i vårsäsongens sista omgång. 19:30 på Kristinebergs IP. En onsdag, och Enhörna flämtade till.

Stefan Elfver kunde aldrig hålla sig. Det spelade absolut ingen roll hur fort han körde, hur mycket motorn vrålade. Fast han var tvungen ratta bilen med hans hårlösa knän. Så slutade hans pekfinger aldrig att studsa på den runda pilen som inte gick hela vägen runt. Ful jävla ikon. Han kände att han saknade en F5-tangent. Kanske kunde man köpa en som tillbehör tänkte han, när han for igenom korsningen på brandgult - och uppdaterade tabellen ännu en gång.
För några veckor sedan hade FC krossat Järla på deras hemmaplan. Eller inte i det varma tälten utan ute i det
vackra Saltis. Det skulle krävas många bemanningar innan han skulle våga skriva in Saltsjöbaden på Hemnet. Fast egentligen så ville han inte. Han trivdes i Huddinge. Det var ändå han. Huddinge-Stefan. Men Järla. Jävla Järla. Att man kan uppföra sig så illa. Som föräldrar och funktionär. Och tränare. Fan vad arg han hade varit efter segern. Men den smakade desto bättre. När han sen hade läst deras matchrapport så blubblade irritation upp igen. Varför kunde de inte bara erkänna att de blev besegrade. Att de var sämre. De hade inte ens ett skott på mål under hela matchen. Men men. Vi vann. Skitsamma skrek han och uppdaterade tabellen igen. Han såg inte, men långt bakom honom blinkade det blått, och det kom bara närmare och närmare.

Patrik tittade igen. Fast det var så skönt att blunda. Han kände att han ville dela med sig. Av tankarna som sprang så där fort. Han tog upp telefonen och snart studsade prickarna på facebook igen.

Patrik.
Tja. Orkade inte köra gruppchatten.

Stefan:
Haha. Okej.

Patrik:
Men du. Måste bara få surra av mig lite.

Stefan:
Kör. Du ska inte sluta väl? :D

Patrik:
Haha. Aldrig. Det känns bara så jävla bra.

Stefan:
Mmm… Nästan för bra. Får inte säga det för mycket bara. Då är det jinxdeluxe.

Patrik:
Nej. Ingen jävla jinx. Det här är på riktigt nu. Kännder det i hela kroppen. Vi har hittat en otroligt trygghet i vårt spel. Nu vet verkligen alla spelare vad de ska göra där ute på paln.

Patrik:
*plan

Stefan:
Ja verkligen!

Patrik:
Försvarsspelet. Stefan. Försvarsspelet. Vi har fått ihop ett väldigt bra fungerande försvarspel. Skolboksexemplar. Lite sugen på att filma och skicka till brorsan och Janne. :D

Stefan.
Hahaha! aaa. Absolut. Det ser man speciellt när i vi anfaller. Omställningarna. Det är ju tack vare att vi är så trygga där bak som det fan är stundtals helt galet bra. Mani. Grahn. taner. Jimmie. Kan fan skriva alla.

Patrik.
Haha. JA! Precis!

Stefan:
Du. Men på riktigt nu. Hur tänker ni nu på avslutningen. Vet att du kör en match i taget. Men allvarligt?

Patrik:
Den stora utmaningen är faktiskt det. Att vi går ut i varje match och alla gör jobbet till hundra procent. Och det har vi gjort på slutet. Tycker det här med fem byten har varit riktigt bra.

Stefan:
Hur tänker du?

Patrik:
Det är ingen på plan som kan köra alibi spel. Då kan vi alltid byta ut han. Det är en sjuk konkurrens. Att tex spelare som Röse, Hallström, Rille, Axelsson, leinar. Helt sjukt vilka spelare. Att de sitter på bänken är ren lyx och samtidigt jobbigt. Men jävligt skönt att veta att vem som helst kan gå in och göra samma jobb och lika bra som spelarna som startar.

Stefan:
Det är faktiskt sjukt. Märks att det är en sjuk harmoni i truppen nu. KOmmer du ihåg att jag sa det när du började. FC Familjen. Det är nåt speciellt.

Patrik:
Ja. Jag har aldrig varit med om detta faktiskt. Inte någon annanstans. Det är unikt. Nu måste vi bara avsluta bra så harmonin följer med hem även efter sommaren. Tre matcher kvar.

Stefan:
Vad är ni nöjda med. Poängmässigt? 9?

Patrik:
Haha. Målet är 9. Godkänt är 7. Tar vi sju pinnar så har vi gjort det sjukt bra. Och har allt i egna händer under hösten.

Stefan:
Okej. 9 poäng. Håller med ;)

Så vad hade hänt då sen sist Leffe fick läsa om någon match på hemsidan. Egentligen bara bra saker. En tråkig förlust i cupen på straffar mot ett bra Värtan försig. Fast eftersom man skriver sina egna referat, med precis vilka ord man vill. Så förlorade inte FC. Utan vann med 2-1 om inte Värtan hade fått en bonus straff. Åtta raka vinster tänkte Leffe. Det låter bra.

Efter att Järla hade krossats. Eller i alla fall besegrats med 3-1. Där Charles Simba. Eller Junior som grabbarna sa, gjorde årets inhopp med Filip Lindmark och Taner Kocak. De tre körde över Järla fullständigt sista 20 minuterna och låg bakom alla mål

Leffe hade velat se det. Men att fira 40 gifta år med Mona. Hans stora kärlek och bästa vän. Att få fira det det tillsammans, iOxford. Det är inte illa det heller. 40 år. Leffe var lika kär idag sen den där dagen. Andra maj. 1978. När hon sa ja till honom. Sen dess har fler fjärilar än som flugit på alla världens midsommarängar kittlat hans mage med deras vackra vingar. Fan vilket tur han har haft. 40 år med henne han älskar, hans Mona. Och han var hennes Leif, ännu en fjäril lyfte i hans bröst.

Fast nu fick kärleken vänta lite. Han var tvungen att tänka till. Titta lite bakåt. För fotbollen och FC var också jäkligt viktiga. Och när han tänker efter. Att han sa ja till att hoppa på FCtåget för några år sen. Det var också ett jäkligt bra ja. Men inga fjärliar. Mest fotbollar, och svettiga strumpor. Och ouppfostrade rackare. Fan de kunde aldrig hålla rent efter sig. Nej. Inte några jävla fjärilar här inte. Men han visste ändå. Visste att grabbarna älskade honom. Hela bunten, och kanske just där, vid just den tanken så kände han hur en liten, liten fjäril lyfte långt där inne. En liten, liten fjärlil.

Syrianska Eskilstuna kom på besök samma helg som Leffe hade firat 40 bast. Det blev första matchen på Kristinebergs IP. Vaktmästaren med den fina traktorn hade låtit alla sprinklers vattna gräset. Gräset blev så där grönt som bara gräs kan bli. De glänste, och en drös fuskregnbågar radade upp sig på mattan. Idag skulle gräset vara snabbt. Riktigt snabbt.

Mani Tourang var som vanligt kapten. Innan matchen hade han fyllt instastories med nakna och förväntasfulla kroppar. Johannes Gran tog skydd bakom en handduk. Han gillade inte vara naken på instagram. I alla fall inte på Manis instagram.
Men Grahn gillade att spela fotboll. Speciellt på gräs. Snabbt gräs. När solen vann över molnen. Då var han som bäst.
Det stod 4-0 till FC i halvtid. Det kunde varit större siffror. Grahn hade gjort två mål och legat bakom de andra två. Nu kanske han kunde låta handduken falla, men bara kanske.

När Mani började filma igen. Efter att han hade skrikit sig hes med ord han inte ens visste vad de betydde. Men han sjöng dem ändå. Han sjöng alltid dem när FC vann. Och denna gång så hade FC vunnit med 5-0. Fem noll mot en toppkonkurrent. Det smakade fint. Och nästa match skulle Leffe vara tillbaka. Mani saknade honom. Det gjorde alla när han var borta. För då fungerade ingenting. Inte en enda hembakt bulle fanns. Inte ens kaffe. Näe Leffe, nu får du allt ta dig hem till din andra familj tänkte Mani och zoomade in på Mårten Nordbecks rosarosiga skinkor.

När Leffe väl var tillbaka. När sockerkakan och kaffet stod och väntade på alla spelare. Färskt och rykande hett. Då var allt som vanligt. Familjen var samlad och FC fortsatte att vinna.

Älta besegrades på bortaplan med 5-2. Martin Leinar fick äntligen göra mål. Mani utökade ledningen i skytteligan och Hampus Wulffs naglar hade börjat svartna, men det spelade ingen roll. Han vann ändå dueller och slog passningar man inte kunde slå.
Sen skulle det bli två raka hemmafighter på Krillan. Solen skulle fortsätta vinna kampen mot både regn och moln. Gräset var fortfarande snabbt, och FC fortsatte att vinna. Tyresö FF som kämpar i toppen av tabellen. Åkte hem till Tyresö med ingenting. Eller fem mål fick dem. Fast de målen gjorde FC, men de fick ändå följa med på nattbuss 807 den kvällen.

Helgen efter dök Trosa Vagnhärads SK upp. Laget som FC både förlorat och vunnit mot. Men denna match. Trots att TVSK har några av de trevligaste funktionärer som besökt Kristineberg så fick TVSK inte heller med sig något hem. Förutom fyra mål. Som FC hade gjort. De målen följde med hela vägen över Södertäljebron, och vidare in i Trosa.

Tjugoenpoäng. Tjugotre mål i målskillnad. Sju raka vinster. Jävlar vad fint tänkte Patrik Sandberg innan han tryckte tillbaka de trötta och lite lösa rutorna under tshirten och knäppte knappen på de lite för små shortsen. Tjugoen jävla poäng. Nu kör vi. Sen tog tankarna natt.
Välkommen till
FC Stockholm Internazionale's
officiella webbsida

FC Stockholm Internazionale grundades 2010 och spelar säsongen 2018 i division 3 Södra Svealand. Målet för säsongen är serieseger och vinst i Stockholm Cup.

FC Stockholm Internazionale - mot Europa!
KOMMANDE MATCH
vs
Lör 25 aug 14:00
Järla IF
Seriematch
Kristinebergs IP
SERIETABELL
FACEBOOK
INSTAGRAM
Följ FC Stockholm på Instagram:
@fcsthlm
TWITTER
Följ FC:s matcher live och ta del av
de senaste nyheterna via Twitter:
@fcstockholm
HUVUDSAMARBETSPARTNERS
“Att både spela i och vara en av FC:s huvudpartners är en ära och självklarhet. FC Stockholm kändes helt rätt från början och en perfekt samarbetspartner för Ellinjen.”
- Peter Dolk, VD
Ellinjen AB
“Att få hjälpa till med min expertis inom sport har alltid varit en dröm. Utöver det känner jag att mitt varumärke går hand i hand med vad FC är och står för.”
- Daniel Pernsköld, VD
SP3 AB
“FC och STN är två företag som är på väg framåt. Jag är stolt att vara en del av de båda, och tillsammans kommer vi verkligen kunna växa ihop. FC ligger mig varmt om hjärtat.”
- Jimmy Sundqvist, VD
STN AB
“Att fått vara med från början på denna resa, hjälpa till och stöjda FC! Se mathcer och få visualiseras tillsammans kändes som en självklart. Tillsammans blir vi vinnare!”
- Pelle Westberg, VD
SBP Bemanning AB