Kvalsegrarna 2018/11/03
FC Stockholm – IFK Haninge 2 – 1
0-3 till FC borta mot Älta och ny serieledare
FC Stockholm Internazionale. Stockholm 2016
Klassiskt tifo på Kristinebergs IP i hemmapremiären mot Gröndals IK 2013-05-17
ARTIKEL
En levande historia i fyra delar.
tis 2019-06-04 | Simon Brännström

Prolog:
Det hade nu gått fyra matcher. Fler dagar än vad som kunde räknas på solbrända händer. På Kristineberg hade gräset växt sig grönt. Vårsolen hade tagit midsommarvädrets skift, och varje onsdag så dunkade tvättmaskinerna i Krillans inre katakomber. Trots att Johan Mjällby hade tighta tshirts med slingrande drakar, trots att Stefan Elfver fingrar härjade loss i hårbotten, och trots att Taner Kocak sjöng med till Herreys i sin svulstiga X6:a så hade de uteblivit. De fanns helt enkelt inte. Trots att FC vann, förlorade och spelade oavgjort – så fanns de inte.


Men nu. Nu skulle de äntligen fram, och allt började i maj. Den artonde maj. Klockan två. När midsommar hade varit varmt. Då tog det första referatet av fyra sina första små steg.


Kapitel 1. – De Enade

Lilla Paris. Där sken alltid solen. Där sjöng trottoaren. Där kunde drakarna över bröstet slingra fritt. En Brunello på Vita Italianas uteservering. En frukostmacka på Mellqvist, eller bara sluka våren. På Rörstrandsgatan var han hemma. Hemma med det största H:t man kunde skriva. Mjällby älskade Lilla Paris, och Lilla Paris älskade Mjällby.

Det var just en sådan där eftermiddag. En fredag. Solen stod lågt. Farenheits mustiga droppar slickade hans hals. Ett glas Brunello, lite olivolja, salt och peppar. Nybakad foccacia som bara längtade att få smörja in sig i oljan. Morgondagens match susade runt bland tankarna och det kändes bra. Jävligt bra. Men då. När Brunellon kysste hans gom, och drakarna dansade vilt. Då pep det till. Innan hans flottiga tumme svept upp messet hade magen redan berättat att det här messet - det ville han inte läsa.

”Dåliga nyheter…” Stefans mess fick Brunellons kyssar att smaka gula Blend och svettiga dagar i tunnelbanan.

”Inga fler avhopp till imorgon bara. Vi har redan för många borta”

”…”

”?”


”Jabir sjuk. Rasmus sjuk. Mani har blivit sämre. Jörnvik behöver operera. Wulff och Jung sjuka. Jesper Carlsson drog framsidan igår, och kan max köra en kvart”

Erik Hoang var redan borta. Och Joel Matikka. Mehdi var inte spelklar. Och Love Lidström – var Love Lidström.

Helvete. Helvete. Helvete. Nu skrek tankarna. Sparkade och slogs. Slängde bangers och sket fullständigt i Villkorstrappan. De pissade på trappstegen och tog hissen. Fast när axlarna fick sjunka och bröstet kunde slappna av. Tog han kommandot. En plan. En ny plan. En matchplan smög sig fram. Han log. Vitt och brett, och Brunellon hade slutat röka, nu sjöng den sånger och kliade tungans rygg med krispiga, rena naglar. Så den rös och släppte knottrorna fria.

Solen sken faktiskt. Det kunde ha varit varmt. Men den här dagen hade värmen glömt hur man gjorde. Istället sprang vindar från norr och jävlades.
När Ante Eriksson och Kalle Frédens stämmor flög över Kristineberg och domaren snart skulle blåsa till avspark. Stod ett enat och bestämt FC där. En startelva som aldrig spelat tillsammans förut. Spelare på ovana positioner. Men de var enade. Enade för evigt. Och längst bak stod Simon Röse. Över hundra matcher för FC. Den här dagen skulle han visa varför det ska bli hundra till.

Startelva: 4-3-3

Simon Röse

Naramsin Akdemir Sebastian Ludzik Alan Arslan Mårten Nordbeck (K)
Ricardo Gray Linus Karlsson Filip Lindmark
Pedram Talebi Taner Kocak Linus Hallström

Ersättare:
Ahmed Allo (MV)
Philip Gustavsson
Andreas Holmberg
Jesper Carlsson

När låten om FC tonat ut, blåste domaren igång matchen. Matchen där de enade blev de vinnande.
För trots alla avbräck. Trots att Linus Karlsson gör sina första minuter i Division II i år, som defensiv mittfältare. Trots att Linus Hallström går in från start som vänsterytter. Trots att Taner Kocak spelar centralt och kör den svulstigaste av svulstiga X6or. Att högerbacken Pedram Talebi fortsätter som ytterforward. Trots att Johan Mjällby fick ångestSMS i Lilla Paris. Trots allt som var nytt, och allt som talade emot. Så stod de enade.

Newroz krigade till sig bollen och byggde upp ett bollinnehav. FC låg rätt. Pressade när de skulle pressa. Föll när de skulle falla. Stod rätt. Sprang rätt. Den här dagen följdes tränarnas matchplan följas slaviskt.

Newroz är ett bra lag, det visade de flera gånger om. De hotade på kanterna, och försökte såga sig igenom i mitten. Men den här gången gick det inte. Alan Arslan och Sebastian Ludzik var fullkomligt lysande.
Sen Narmasin Akdemir kom till FC så har han aldrig släppt förbi en motståndare när hans ställs öga mot öga. Inte den här dagen heller. Och Mårten. Mårten Nordbeck, över hans skånska brunbrända armar, sken kaptensbindeln. Den här dagen visade han varför den var hans.

I en ganska chansfattig halvlek så var det ändå FC som var närmast. Newroz hade fått till två bra chanser de första tio minuterna, men då vinkade katten Röse till publiken. Han brukade göra så. När han räddade bollarna som hotade.
Längst fram tryckte FCs forwardstrio på. Samspelet mellan Taner, Pedram och Linus var som hämtat från skrynkliga Bustertidningar. Pedram borde fått straff, och Taner saknade Jabir Abdihakims skostorlek. Taners tår räckte inte hela vägen fram.

Men.

Matchminut 43. Då jobbar FC till sig en hörna. Fyra snabba kyssar. Linus Hallström måste kyssa bollen innan han kan slå fasta situationer. Under shortsen spände även hans kalsonger. Gula. Korta. Lite för korta, och med Nalle Puhs kompis Lilla Ru längst fram. Det var hans turkallingar. Och utan dem, och utan kyssar, då blev det aldrig någon assist.

När han smekte till bollen med högern, så jublade Ru. För han visste att Sebastian Ludzik skulle hoppa högst. Distinkt. Vackert. Och så jävla, jävla skönt. FC tar ledningen precis innan paus, och trötta kroppar blev genast starkare. För mål och kramar delar ut endorfiner till höger och vänster – och endorfiner får vem som helst att bli stark.

Hade Johan Mjällbys armar kunnat krama hela laget i en enda stor kram. En kram som skulle vara längre en sju sekunder. Hade han gjort det. Flera gånger om. För han var så jävla stolt. Vilket jävla samarbete. Vilket jävla jobb.

Andra halvlek ville inte vara sämre än första. Den drog igång i samma tempo och intensitet som avslutade den första.

Fast i den andra halvleken. Var det inte utespelarnas tid att glänsa, trots att de sken. Och klarast sken Ricardo Gray. Han var den härförare som alla visste han kunde vara. Ledaren på mittfältet som fick Newroz på knäl. Men i andra halvlek, då var det dags för Simon Röses.
Det var väldigt tight och hårt under matchens sista fyrtiofem minuter. Där Newroz tryckte på för att få till en kvittering.
De fick tre gyllne lägen. Men där stod Simon och vinkade som aldrig förr. För han vägrade att släppa någon boll förbi sig.

När matchen tickade upp på övertid. När segern sånär var vunnen. Då vänder Newroz forward skickligt bort sin försvarare. Och får på en träff som får bollen att skrika. Den susar mot krysset och vill borra sig in. Men inte idag. För där ligger Simon. Med en utsträck vänsterarm och fingrar som kan bestiga berg, tippar han bollen utanför stolpen. Och då. Då vinner FC matchen. Enade. Tillsammans.

När Lilla Paris öppnade sina armar för Mjällby. För att tillsammans fira segern mot Newroz så fanns det inget som kunde störa honom.
Han lätt utropstecken och mellanrum hagla i sms:t med hans tankar. Han älskade utropstecken. Nästan lika mycket som Lilla Paris. Men bara nästan.

"Vi är oerhört nöjda med helgens laginsats vid segern över Newroz ! En mycket bra prestation och perfekt arbete där alla verkligen gav allt ! Vi visade att som lag och tillsammans är vi ett lag som kan nå bra resultat ! Det som imponerar och gör mig glad är att trots beklämmande mycket skador/sjukdomar har spelarna som fått chansen, ibland på annorlunda position än vanligt, tagit den med bravur ! Med mycket bra målvakts och försvarsspel höll vi undan och begränsade Newroz till få kvalificerade chanser ! Skönt ! Men vi behåller ödmjukheten, då vi vet att vi behöver utveckla vårt spel mer för att fortsätta segerraden ! Nästa fajt blir tuff mot spelskickliga Motala, men vi åker ner med bra självförtroende !"

Och i Motala. Sken solen som aldrig förr.

Vår sponsor Coolbet har skapat en intern Coolbetliga där de tre bästa spelarna i matchen tar poäng. I slutet av säsongen kommer vinnaren, det vill säga: FCs Coolaste Spelare, få ett mycket fint första pris.

Matchens Coolbetpoäng:
3 Simon Röse
2 Ricardo Gray
1 Sebastian Ludzik



Välkommen till
FC Stockholms officiella webbsida

FC Stockholm grundades 2010 och spelar säsongen 2019 i division 2 Södra Svealand, något ett lag från Stockholm aldrig lyckats göra lika fort. Vi har även rekordet i matcher i rad utan förlust i Sverige (55). Kristinebergs IP är vår hemmaplan, och vi är det enda laget innan för tullarna som spelar på naturgräs. Vi strävar alltid för att vinna - hur svår uppgiften än är.

FC Stockholm - mot Europa!
MATCHER
FACEBOOK
TWITTER
Följ FC:s matcher live och ta del av
de senaste nyheterna via Twitter:
@fcstockholm
GULDPARTNERS
“Att få hjälpa till med min expertis inom sport har alltid varit en dröm. Utöver det känner jag att mitt varumärke går hand i hand med vad FC är och står för.”
- Daniel Pernsköld, VD
SP3 AB
“Att fått vara med från början på denna resa, hjälpa till och stöjda FC! Se mathcer och få visualiseras tillsammans kändes som en självklart. Tillsammans blir vi vinnare!”
- Johan Eriksson, VD
08-Plattsättarna
“Den sportsliga framgången och familjära atmosfären som tycks finnas kring klubben tilltalade oss mycket! Vi känner att det är något som matchar Coolbets verksamhet väl!”
- Robin Karlsson
Coolbet
“På ett tidigt stadie fann vi bra och roliga sätt att skapa/utveckla varandras varumärken samt affärer! Tillsammans hittade vi en punkt som passade oss väldigt bra och på en rolig nivå för en lång relation tillsammans.”
- Josef Elias
Happy Boss